Att ändra på saker…bara för att! Det är det nya i Sverige.

Att ändra på saker…bara för att! Det är det nya i Sverige.

Det kan handla om namn på diverse ting som plötsligt bör få nya initialer eller gamla traditioner som inte längre håller måttet och därav inte längre passar in. Ut med det gamla och in med det nya. Ingen eller ingenting går säkert.

Det märkliga är kravbilden man målar upp. Förändringen utgår från två olika faktorer. I de allra flesta fallen. Antingen så ska förändringen ske utan att det finns någon som helst anledning till det, förutom då att det man ger sig på redan ska vara fullkomligt funktionellt. Eller så ska förändringen ske eftersom originalets existens har visat sig leda till någon form utav kränkning av ex antal personer.

Obs! Av största vikt: för att en kränkning ska vara giltig krävs det att den utsatta gruppen med individer är få till antalet.

Viktigt att ta tag i omedelbums! Bakverk måste byta namn för att inte reta gallfeber på människor som inte har något som helst gemensamt med delikatobitens originalnamn. Godispåsar får inte fronta med en skojfrisk avbild av en man med musche i stråhatt från ett Asiatiskt land som ligger typ i Vietnam, eller någon annanstans i Kina. Tänk om alla Vietnamnare blir gramse och börjar vispa okontrollerbart med jujutsu-pinnar så fort vi stöter på varandra? Det vore olustigt värre.

Vi måste tänka på omgivningen. Den förnyas varje dag. Så här sjunger vi inte ”Små grodorna” längre. Här är det ”Jag svär på gud habibi” som gäller. Fattar jalla abbo jag svär svenne mammas död?

Könen? Män och kvinnor har unisont glidit in i en gemensam ränna och blivit ett och samma gemensamma kön på äldre dar. En pojke kan lika gärna vara en tjej och bör få leka av sig i Barbiehimlen innan han/hon gör ett aktivt val…med föräldrarnas och omgivningens hjälp. Saken är alltså omöjlig att avgöra trots att det finns en inneboende i vissas underklöder som liknar en baguette klädd i gå bort kostym av flexibel hud i riguröst och pösigt material. Könstillhörighet sitter tydligen någon annanstans.

Medmänniskans pappa är nämligen feminist och vänsterpartist. Pappan besöker samma gemensamma toalett som den ammande parten, tycker synd om sparvar och kallar sitt barn för HEN. Hen är en gemensam beteckning för att vara förvirrad och metrosexuell.

På julbordet saknas skinka, köttbullar och prinskorv men misströsta ej. Det finns alternativ som t.o.m smakar bättre. Vad sägs om halstrad sjögrässtuvning, glasserat hö och självgående smördegsblomma? Inga lik på vårat matbord. Abbo! Samtliga som samlats till bords har stickad basker, polotröja, scarf och en glansig pottfrisyr som påminner om en rullstolssittdyna som dryper av pung och mellangårdsrelaterad svett efter en OS-match i kälkhockey. Någon har röda ögon och blå ringar under de samma. Det är antingen elallergi eller bensineksem det rör sig om. Självfallet så är bordsgrannen harmynt, klumpfot och överkänslig mot månstoft.

Boghart Von Scheele. Född på Ekerö. Bor på Götgatan. Knypplar. Spelar bastuba. Klagar på polisens förtryck mot de förtryckta invånarna i förorterna. Hen reser sig ur rullstolen och skålar med bubbelvatten från Gasaremsan och utbrister:

– Om inte Gustav Fridolin funnits så hade världen varit en hemsk plats till bredden fylld med kärnvapen, växthusgaser och muterade spädbarn med gälar och flamingoben som planterat högerextremism i Samernas vattenreserv!

Själv tänker jag, helvete jag vill bara inwood roundhouse flying kicka dom jävlarna i ansiktet! Vad är det för fel på människor på vänsterkanten? Är dom hemligt frireligiösa eller rent av förståndshandikappade? Jag blir också kränkt, tror jag? Nästan varje dag. Varför är det inte synd om mig?

About the author

Det jag inte vet...är ingenting.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *